Gästbloggning av Andreas (utan Malins vetskap!)

Ciao tutti!

Vi närmar oss midnatt här i Rom och en trött Malin har redan gått och lagt sig. Undertecknad och ”La Donnola” Vesslan håller dock ut ett litet tag till innan även vi ger upp för dagen. Fotbollstok som jag är tänkte jag skriva lite om ett lag som jag ser upp till, men det är man numera inte ensam om då Malin redan får ses som inbiten (hon är dessutom snart nyexaminerad fotbollshistoriker) och Vesslan blir allt mer och mer fast i Roma, självklart utan att han erkänner det!

Då Malin har mycket plugg denna vecka med sin tenta i fotbollshistoria så passade en annan på att ta den trevliga turen till Trigoria, som är namnet på Romas träningsanläggning. Där kan man se på träningarna samt om man har tur få chansen att träffa spelarna, något som såklart är godis för en fotbollstok! 

Så efter en metrotur följt av en trevlig busstur ut på de öppna landskapen kom man så ut till anläggningen. Då en annan har sina rötter i Skäve så känner man sig som gott som hemma där ute bland frigående får och åkrar så långt ögat når. Utanför portarna till anläggningen står det jämt 20-30 fans som mellan springorna i muren gör allt de kan för att få glimtar av träningen. De ställer sig på sina bilar, de har med sig stegar, de sitter på varandras axlar men ingen är så desperat (eller smart?) som mig!

Istället för att ställe sig bland alla fans så vandrar jag runt anläggningen och närmar mig från baksidan, man får visserligen hoppa över en 2 meter hög grind men det är ännu i dessa någorlunda unga år inga problem. Vidare över en åker samt över en bäck så är man där, på baksidan, och har världens bästa överblick över spelarna.

Men man får aldrig vara nöjd och inte heller här, larmet bland vakterna går, en person står på baksidan och tar kort, det är såklart jag. Vakterna kommer och säger åt mig att gå. ”-Jag har åkt hit ända från Sverige” brukar funka men nu känner de igen mig så pass bra att varken det ena eller det andra funkar. Som tur är hinner man foto det man vill, frisparkvarianterna till nästa match, de 11:a spelarna som bildar ”förstalaget”, de 2-3 spelare som är skadade och tränar på egen hand, alltså allt man behöver veta för nästa match!

När träningen är slut börjar de roliga, nämligen jakten på de åtråvärda spelarna. Personligen hade jag siktet inställt på en av de nya spelarna i Roma, skyttekungen Marco Borriello, men det gäller att ha tålamod och vänta, vänta och vänta. Av detta skäl brukar de flesta som följer med att tröttna, därav förstår ni att jag passade på denna ljuvliga dag. Spelarna kommer ut en efter en, den enormt populära Daniele De Rossi åker förbi fansen, den eviga kungen av Rom, Francesco Totti gör likadant med sin antagligen extremt dyra men otroligt snygga Ferrari. Så kommer då Borriello, likt sina lagkamrater har han bara siktet på att åka hem och gasar på rejält med sin Porsche. Då alla tillresta fans deppar av besvikelse gör svensken det oväntade som räddar allas dag. Tröjan med nummer 22 flyger upp framför bilen och inte ens ett fotbollsproffs med 30-40 miljoner i årslön har då hjärta att åka, utan Marco Borriello måste såklart stanna för att signera tröjan.

Nöjd som få tar man bussen samt metron hem till Malin och Vesslan som fulla av nyfikenhet undrar hur det gått. Upp ur väskan flyger tröja nummer 22 som numera pryder vår lägenhetsvägg så fint så fint! Se bilden nedan!

Tack för visat intresse, speciellt om ni orkat med att läsa igenom detta fotbollsnördiga inlägg. Malin kommer hur som helst få sig en chock när hon imorgon slår på datorn för att hitta detta inlägg på sin blogg, hihi! Ha det bra alla så ses och hörs vi! Jag skriver för övrigt på Svenska Fans och detta inlägg skrevs endast för att locka dit läsare, Not! (Eller?) Haha, ciao!

På återseende! /Andreas H